2024, framåt marsch!
Känner du det? Vibrationerna i luften. Det är som att något nytt är på väg att hända. Det är som att… det är ett nytt år!
Ja, ytterligare ett år har gått, och vi har nu nått 2024 efter Kristus. Jag vet inte hur du känner så här på andra sidan, men på något sätt känns det helt galet att vi har kommit så långt som 2024. Snart en fjärdedel genom 2000-talet.
Jag har ett par år som jag minns lite extra väl.
1993. Då gick jag i förskolan, och anledningen till att jag minns det är för att vi varje morgon i morgonsamligen tränade på att läsa siffror och bokstäver, så vi fick läsa upp vilket datum det var. Det var fina bilder på almanackan minns jag.
2000. Vem kan glömma det året? För mig var det lite extra speciellt i att jag började på högstadiet då.
2006. Jag gick ur gymnasiet.
2008. Jag flyttade till Japan.
Och 2016, jag kom hem till Sverige igen.
Det är de åren som på något sätt sticker ut i mitt huvud som speciella år. Brytpunktsår. Åren efter 2016 har jag lite svårt att känna in i, hur viktiga de egentligen varit. Alla år har ju såklart varit otroligt viktiga, men den där lilla extra kryddan som gör att ett årtal brinner med eld i huvudet, där är jag osäker. Jag tror att tiden får utvisa hur domen faller! Men det kan mycket väl bli så att 2023 blir ett av de åren, för det har verkligen varit ett år där jag har vågat och utvecklats på ett sätt som inte har skett tidigare. Året då jag slutade känna mig ensam, slutade vara ett offer. Året då jag vågade satsa på eget företagande. Året då jag hittade vad som känns viktigt för mig i livet.
Going out with a bang
Jul var mysigt med familj uppe i Östersund före det bar tillbaka till Ängsbacka för ett festligt nyårsfirande. På plats från Ängsbacka så höll jag en workshop online före nyår, där vi såg tillbaka på året som gått för att sedan reda ut våra intentioner inför det nya året. Den här krönikan handlar om vad som kom upp för mig.
Nyårslöften är ett så hårt ord. Jag gillar inte det. För ett löfte, om du inte lyckats hålla det, ja, då har du misslyckats. Och jag vet inte var det var, men jag har läst att ca 70 % av nyårslöften inte hålls. Att 30 % faktiskt hålls, det låter som en hög siffra i mina öron.
Alltså, inga löften. Men intentioner. Jag gillar att jobba med intentioner och målbilder. Intentioner är något vi bär med oss just nu om hur vi önskar att det ska bli i framtiden. Men allt eftersom framtiden närmar sig så förändrar vi oss, genom de upplevelser vi har och omprioriteringar i livet som vi tvingas till. Saker händer, saker händer inte. Så en intention sätter en riktning, som vi vid behov kan (och faktiskt bör) justera. De ger energi.
I workshopen så vägledde jag med meditation och skrivövningar där deltagarna (och jag) fick skriva om vad som hänt 2023: vad var det bästa, det sämsta? Vad var lärdomarna vi tar med oss? Vad lämnar vi bakom oss? Vad var den övergripande känslan? Och sedan om 2024, vilka är våra huvudsakliga intentioner?
Det är en häftig upplevelse att sätta sig och minnas ett år. Det har hänt så mycket! Man hinner förvånansvärt mycket, och lite, på ett år. För egen del finner jag det kraftfullt att få se hur mycket jag har växt och hur mycket jag faktiskt vill ta med mig framåt.
2023 - transformationens år för David
2023 var för mig ett år av transformation. Ett år av att våga experimentera och göra en massa olika saker, och ett år av att våga stå i min kraft. Det var året när jag kände att, ja, det är dags att bli ledare.
Jag sa upp mig från min heltidstjänst nyåret 2022/2023, så det här året har varit ett år av att leta efter min väg i många olika områden. Coaching och ledarskap har varit två stora teman. Men även relationer, där jag har vågat stå upp för mig själv och ta för mig på ett nytt sätt. Jag har långsamt lärt mig att vara mig själv och inte be om ursäkt, så här 36 år in i livet.
När jag ser tillbaka, så har jag genomfört många evenemang, jag har verkligen försökt att förverkliga mitt hjärtas längtan av att nå ut till människor med ett budskap: ett buskap om att det kan få vara bra, och du har verktygen till att komma dit, bara du vågar möta sanningen och smärtan. Det har definitivt inte gått på räls när det handlar om att nå ut med budskapet. Jag har misslyckats många gånger. Men jag är ny på det här, och jag fortsätter att göra, känna in, fundera och lyssna in för att leta efter min väg. Jag ser alla misslyckanden som försök längs vägen, helt enkelt. Det kommer mera!
En sak är klar i alla fall. Även om det har varit mycket oro, många rädslor, mycket ångest inför att ta plats och våga göra nytt, så tycker jag det är roligt att möta människor och arbeta med att hjälpa er att hitta mening och glädje.
Jag är otroligt stolt över allt jag har gjort under året. Föreläsningar, coachingutbildningen och sen coachingsessioner, workshops, assisterande på många retreats. Jag byggde min hemsida och startade mitt Instagramkonto: alla saker som jag inte var bekväm med på något plan när jag gjorde det. Men det kändes som rätt väg framåt och motstånd jag behöver ta mig igenom för att leva fullt ut. Och det är fantastiskt hur mycket man kan lära sig att bli bekväm med om man bara tränar, och försöker igen och igen. Och har fantastiska vänner och failj som stöttar.
På relationsfronten så var det otroligt stormigt och transformerande också. Mitt livs kärlek (så som det kändes då) tog slut i början på året, och en smärtsam period följde (nu tror jag ju att mitt livs kärlek ännu inte har inträffat). Efter sommaren så hamnade jag i ett kort men intensivt förhållande. Det förhållandet visade mig hur fint två människor kan mötas, men också hur viktigt det är med att verkligen kommunicera och att båda är på relativt liknande ställen i livet för att det ska kunna fungera.
2023 har också varit ett år av ren och skär kaos! Jag flyttade till Ängsbacka för att bo och verka. Och Ängsbacka är en plats av kaos. Triggers finns överallt, och det är inte mycket till ordning om man jämför med det jag är van vid: Japan och byråkrat-Sverige. Men det har sin charm det med, och att lära sig att leva med kaos har varit en stor läromästare.
Förvånansvärt nog är det få saker jag lämnar bakom mig i 2023, trots att det har varit så många utmaningar och mycket motstånd. Möjligtvis en känsla av att vara ett offer: att saker händer mig och jag är utsatt och har otur. Jag känner också att jag lämnar ensamheten bakom mig (hoppas jag). Jag har upptäckt hur härligt det är att umgås med mig själv! Och så har jag så fantastiska vänner över hela Sverige. Tack till alla er. <3
Det är faktiskt otroligt få saker med året 2023 som jag är missnöjd över. Jag känner mig glad att det känns som att alla motstånd jag har mött under året har varit positiva för mig och gett mig pusselbitar till att må ännu bättre. Jag har verkligen fått många pusselbitar.
Några bilder från året. En av mina föreläsningar om känslor, mitt instagramkonto och min hemsida, samt diplomeringen på coachutbildningen.
2024 - Hemmets år
2024. Orden i min mun klangar väl, och skapar en känsla av förväntan.
Saker i världen är inte bara bra, såklart. Krig fortsätter i Europa, och för inte så länge sedan så sa ÖB Micael Bydén att svenskarna behöver förbereda sig mentalt och materiellt för krig. Klimatförändringar fortsätter i högre och högre takt. Kaos där också.
Men personligen känns det bra. Här och nu, känns det bra. I magen och bröstet så finns det en känsla av lätthet, förväntan och go.
Jag tar med mig många saker till 2024. Mitt mod och min förmåga att få saker att hända som servar mig väl. Jag kommer att fortsätta att arbeta med personlig utveckling på olika sätt. Speciellt ser jag fram emot att ge många vägledda meditationer. Det verkligen ger mig en så otroligt skön känsla i magen att göra det!
Mina nya skrivvanor. Jag har insett att jag faktiskt älskar att skriva, och jag vill ta mer tid till det. Mitt mål är att min första bok ska bli klar om ett par månader, och börja på nästa efter det. Det finns många idéer till böcker, i alla fall 6-7 st konkreta.
Det största som landade i mig när jag höll workshopen vid nyår, det var att för mig är 2024 året då jag vill hitta mitt geografiska hem. Jag insåg att jag har flyttat ungefär var tolfte månad sen jag var 10 (alltså typ 25 gånger) men bara en gång har jag flyttat någonstans dit jag verkligen ville flytta för att jag var nyfiken på platsen. Det var när jag flyttade till Osaka, Japan, när jag var 20. Alla andra gånger har varit för ett jobb, för en tjej, för familj, för kontraktet på lägenheten tog slut, eller något annat. Det är slut med det.
Så 2024 är året då jag ska hitta mitt geografiska hem och flytta dit för att jag vill bo där, i den staden, en längre tid. Jag vill bygga vänskapsband som ger mig något över tid, lära känna platsen, och kunna släppa känslan av att jagas runt och inte veta var jag vill landa. För mig har idén om att hitta ett stabilt förhållande varit starkt förknippat med att hitta den platsen: någonstans att bo och bilda familj tillsammans med min käresta. Men jag insåg att jag vill hitta den platsen på egen hand först: någonstans jag vill bo även om jag inte skulle möta någon jag vill vara med.
En av de fina sakerna med mina två misslyckade förhållanden 2023 är att jag känner mig mer värdig än någonsin i att bara vara mig själv i ett förhållande: att jag är värd kärlek för den jag är, inte för det jag gör. Jag behöver och ska inte läka någon annan, eller bära ett förhållande för två. Och att jag verkligen är värd någon som kan möta mig där jag är nu. Jag tror nu starkt på att jag kommer att möta en sådan person, men jag känner mig inte längre ensam med bara mig själv. Så under 2024 ser jag fram emot att spendera mycket tid med mig själv, men också vara öppen för att möta någon.
Annars ser jag fram mycket emot att skriva, att läsa (jag har läst så mycket på sistone, och jag älskar det!), ge workshops, vara i naturen och till fjälls, träna (speciellt yoga och muay thai), fortsätta utveckla mig inom coaching. Ett rätt… tråkigt år kanske det låter som. Men jag älskar mina rutiner, för jag har börjat hitta vad jag mår bra av och tycker är fantastiskt roligt.
En joker som jag slänger in är att det vore roligt att åka till Japan på besök. Men det kanske inte händer 2024. Vi får se. Men en hint är att jag funderar på att skriva en bok om mina eskapader i landet i öst, och ge en introduktion till hur man kan förstå det landet.
Min mening för 2024 är:
Saker får ta tid och jag njuter av alla steg i processen.
Vad tar du med dig från 2023? Vad lämnar du bakom dig? Och vad önskar du att uppnå under 2024? Har du funderat på det? Berätta gärna!